Det finska jordbrukets lönsamhet som helhet har varit dålig i flera decennier. Under 2000-talet har i genomsnitt endast hälften av de krav på lön och avkastning som Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi MTT ställer i sina lönsamhetsberäkningar uppnåtts. Samtidigt har jordbrukets produktionsinsatser fördyrats snabbare än den allmänna inflationen.

Vad lockar unga att blir jordbrukare i dessa tider?

För 33-årige Magnus Sund var jordbrukaryrket ett naturligt val. Han följde sin far i fotspåren och generationsväxlade år 2003. Innan det hade han arbetat på gården i byn Kuni i Korsholm i redan ett par år och utbildat sig till trädgårdsmästare.

Att odla ekologiskt föll sig också naturligt. Fadern hade övergått till ekologiskt jordbruk år 1995 och sedan dess har efterfrågan på ekoprodukter stigit betydligt. Största delen av produkterna köps upp av partihandlare i Helsingforstrakten. En del går till lokala partihandlare och ytterligare en del av produkterna kör Magnus Sund själv in till Vasa.

– Efterfrågan är störst i huvudstadsregionen. De två senaste åren har försäljningen gått uppåt. Före det låg det ganska jämt, säger han.

Det finns en klar beställning för ekologiska livsmedel. I dag köper vart tredje finländskt hushåll regelbundet ekoprodukter. Bara under det senaste årtiondet har utbudet på ekologiska produkter ökat markant i matbutikerna.

EU satsar på unga

I oktober 2011 gjorde Europeiska kommissionen ett förslag om EU:s jordbrukspolitik efter år 2013. Målet är att förnya den gemensamma jordbrukspolitiken för att bättre svara på kommande utmaningar som till exempel klimatförändringen. Till de centrala syftena hör också förbättringen av matsäkerheten och tryggandet av ett hållbart utnyttjande av naturresurserna.

Kommissionen framkastar nya miljökrav på understöden. Avsikten är att betala stöd till alla jordbrukare som vidtar vissa miljöåtgärder utöver basnivån. Kommissionen föreslår också ett par nya stödprogram.

Magnus Sund välkomnar förslaget men tror inte att det kommer att påverka hans egen situation så mycket. Redan i dag får jordbrukare under 40 år ett litet tilläggsstöd, men kommissionen rekommenderar nu ett nytt årligt stöd för att förbättra unga jordbrukares ställning.

Lönsamheten avgör

Magnus Sund har inte haft några problem med att få det att gå runt och han förhåller sig överlag optimistisk till möjligheterna att klara sig som jordbrukare i Finland. Själv håller han sig med 46 odlingshektar där han odlar såväl spannmål som grönsaker och bär. Huvudprodukten är vitkål och vid sidan om den säljer han kinakål, purjolök och jordgubbar.

– Lönsamheten avgör om det är attraktivt att odla. Har man enbart spannmål är det lite svårt, säger han.

De största utmaningarna han stött på som eko-odlare är förknippade med insekter och ogräs. På eko-odlingar får man inte använda några gifter för att bekämpa dem, så man är tvungen att hitta på innovativa lösningar.

– Det är stor skillnad på åren. Mängden insekter beror på väder och vind, säger Magnus Sund.

För att undvika insekterna brukar han täcka över sina kålplantor med fiberdukar.

Sysselsättning året runt

Jordbrukarna har det mest bråttom under sommarhalvåret, men arbetet räcker till också över vintern. För tillfället har Magnus Sund ett kållager som uppgår till flera tiotals ton. Från januari till april brukar han sälja tre till fyra ton vitkål per vecka.

– Vi börjar med att så purjolök i början av april, sedan kommer vitkålen i mitten av månaden. Först är det upprivning och så börjar vi plantera ut allt i slutet av maj, berättar han.

Så håller de på i några veckor. När jordgubbarna ska skördas i juli är det bråda tider och det är också bråttom när allt ska upp på hösten i lager.

– När allt är skördat i början av november får jag pusta ut. Jag packar kål flera dagar i veckan, men arbetstempot är betydligt lugnare än på sommaren, säger Sund.

Länkar:

Jord- och skogsbruksministeriet

Förbundet för Ekologisk Odling rf

Österbottens Svenska Lantbrukssällskapet r.f

Mer om artikelns tema

Det är bråda tider på enheten för miljöskadliga ämnen inom Finlands miljöcentral (SYKE). Miljöcentralen är ledare för EU-projektet COHIBA (Control of hazardous substances in the Baltic Sea region), som utförs i samarbete mellan 22 partners från åtta olika Östersjöländer. Projektperioden löper ut i januari 2012 och till dess ska resultaten vara klara.

COHIBA är delfinansierat av EU inom Baltic Sea Regional Program 2007-2013. Det viktigaste målet för projektet är att stödja genomförandet av Helsingforskommissionen HELCOM:s aktionsplan för Östersjön, med avseende på farliga ämnen.

Inom projektet tar man fasta på elva ämnen eller ämnesgrupper som har identifierats som speciellt angelägna för Östersjön.

– Största delen av de undersökta ämnena bryts inte ner och nuvarande reningsverk är inte planerade för att rensa ut dem, säger Jukka Mehtonen som är äldre planerare på SYKE:s enhet för miljöskadliga ämnen inom centret för konsumtion och produktion.

COHIBA vill ha entydiga förbud

Vilka som är de mest betydande utsläppskällorna och utsläppsmängderna varierar väldigt mycket från land till land. Mehtonen berättar att samarbetspartnerna delat upp vem som undersöker vilka ämnen i syfte att förminska föroreningen på ett kostnadseffektivt sätt.

I Finland har man tagit sig en närmare titt på nonylfenoletoxilaterna (NPE), som bryts ner till det hormonstörande ämnet nonylfenol. Trots att NPE är förbjudet i vissa användningssyften inom EU kan det förekomma i produkter och artiklar som importerats annanstans ifrån. Det samma gäller många av de övriga tio.

Ett knappt dussin med skadliga ämnen kan låta anspråkslöst. Jukka Mehtonen konstaterar lugnt att man måste börja någonstans.

– Det brukar sägas att Finland är ett rent land, men saken har inte utretts, säger han.

Mehtonen påpekar också att de enskilda Östersjöländerna inte skulle ha klarat av en så här omfattande utredning på egen hand.

Inga prover från Östersjön

Flera av de utvalda ämnena är delvis förbjudna, medan det råder totalförbud på en del av de andra. De förbjudna ämnena fortsätter ändå att spridas genom till exempel nedfall.

– Här gäller det att reda ut hurdana mängder som sprids via nedfall, säger Mehtonen.

Förbjudna ämnen, som antifoulingmedlet tributyltenn (TBT) har också lagrats i sedimentet, vilket leder till att de frigörs vid muddring. Därför är det viktigt att beakta halterna i bottensatsen.

Ytterligare ett problem är att nonylfenol och nonylfenoletoxilaterna får användas, men inte släppas ut. COHIBA föreslår att direktiven förenklas så att förbuden blir entydiga.

Trots att COHIBA strävar efter att förbättra Östersjöns situation, har man inte tagit ett enda prov från innanhavet. Fokus har i stället legat på avrinningsområdena. För Finlands del innebär det nästan hela den bosatta delen av landet. Sverige räknas också nästan helt och hållet och hela Polen är med.

Avsikten är att inte skydda enbart Östersjön, utan att beakta vattenområdena förknippade med havet som en större helhet.

Utsläppskällorna utredda

Det viktigaste resultatet man uppnått inom projektet är att man lyckats reda ut varifrån utsläppen kommer och i hur stora kvantiteter de förekommer.

– Med undantag för Ryssland och Danmark har vi uppgifter på de mest betydande utsläppskällorna och utsläppsmängderna i Östersjöländerna, säger Jukka Mehtonen.

Han ser det också toxicitetstesten av rengjort avloppsvatten på vattenloppor, alger och andra vattenlevande organismer som mycket viktigt. På basis av resultaten rekommenderar HELCOM att biotesting av rengjort avloppsvatten tas i bruk i alla Östersjöländer.

Vad kan en privatperson som vill dra sitt strå till stacken göra?

– Köp miljömärkta produkter, konsumera med måtta och återvinn. Särskilt viktigt är det att se till att problemavfall inte hamnar på avstjälpningsplatsen, säger Jukka Mehtonen.

Han ser emellertid individens roll som en droppe i havet. Men när det kommer till Östersjön är varje droppe viktig.

Miljöskadliga ämnen som COHIBA undersökt

– Dioxiner (PCDD), furaner (PCDF), polyklorerade bifenyler (PCB)

– Tributyltenn (TBT)

– Pentabromdifenyleter, oktabromdifenyleter, dekabromdifenyleter

– Perfluoroktan sulfonat (PFOS), perfluoroktansyra (PFOA)

– Hexabromcyclodekan (HBCDD)

– Nonylfenol (NP), nonylgenoletoxilater (NPE)

– Oktylfenol (OP), oktylfenoletoxilater (OPE)

– Kortkedjade klorerade paraffiner (SCCP), mediumkedjade klorerade paraffiner (MCCP)

– Endosulfan

– Kvicksilver

– Kadmium

Länkar:

COHIBA-projektet

Helsingforskommissionen

HELCOM:s aktionsplan för Östersjön

Greenpaces Detox-kampanj

Mer om artikelns tema

Det är knappast ett sammanträffande att Axel Ehnström beskriver sig själv som en söndagsmänniska och har valt att kalla sin första skiva Sunday Songs. Sedan han vann Finlands Eurovisionsuttagning i våras har det inte blivit många lediga stunder för Paradise Oskar, så vilodagen står säkert extra högt i kurs.

I början av september spelade den 20-årige sångaren och låtskribenten på invigningen av Europasalen i Europahuset i Helsingfors.

Eurovisionen utgör för många musiker höjdpunkten på deras karriär. Tävlingen ger mycket publicitet både på gott och ont. För Paradise Oskar ter sig den största utmaningen just nu att bevisa att han är en seriös artist och inte något en hits under.

– Jag försöker hitta min egen publik, människor som lyssnar på min musik och förstår vad jag håller på med, säger han.

I sitt uppträdande varvar Axel Ehnström varm humor med romantisk melankoli. Kombinationen munspel och gitarr för tankarna till Bob Dylan.

Tråkmånsar klarar sig inte

Medierna har bidragit till att skapa en bild av Axel Ehnström som en riktig svärmorsdröm. Den är knappast helt fel men sångaren verkar tycka att proportionerna blivit lite överdrivna.

– Jag gjorde inte bort mig under Eurovisionen genom att festa och dricka massor och folk var överraskade över att en ung människa betedde sig, säger han.

Själv anser han att det är helt naturligt att uppföra sig civiliserat och behandla folk med respekt.

– Man kan klara sig genom att vara snäll, men man får inte vara tråkig.
För egen del behöver Axel Ehnström inte vara oroad. Det finns äldre och mer erfarna artister som får publiken att känna sig pinsamt berörd under mellansnacket. Paradise Oskar lockar däremot fram många skratt med sitt avslappnade, lite självironiska sätt.

Politik via musik

Axel Ehnström har rykte om sig att vara en engagerad ung man. Det är kanske inte så konstigt med tanke på att eurovisionslåten ”Da Da Dam” handlar om att rädda världen. En sak han fäst särskild uppmärksamhet vid är överkonsumtionen.

– Man kan klara sig med mindre och vara lycklig med mindre. Jag tror det är bra både för miljön och för ens eget psyke, säger han.

Axel Ehnström försöker påverka genom sina egna konsumtionsval. Han bor i en liten lägenhet, satsar på närmat och har valt att inte skaffa körkort och bil av principiella skäl.

Paradise Oskar har också en stark känsla för rättvisa och solidaritet. Inför konserten i Europasalen hade han klätt sig i ett par röda byxor för att synliggöra kvinnors hjärthälsa som en del av hjärtförbundets kampanj.

I ett skede funderade Axel Ehnström på att studera statsvetenskap och bli politiker eller journalist. Statsmakternas direkta och ibland negativa maktbruk fick honom på andra tankar.

– Om jag får in politik i min musik kan jag påverka på ett mer positivt sätt, säger han.

Paradise Oskar har gjort välgörenhetsspelningar för bland annat Greenpeace, 10:10-kampanjen och Barnklinikernas faddrar.

Bra texter inspirerar
Trots att Axel Ehnström inte har varit på utbyte eller rest mycket har han en övertygande engelsk accent och växlar ledigt mellan finska, svenska, engelska och tyska. Han säger att kärleken till sångaryrket motiverat honom att lära sig ett vackert uttal.

– Jag kan få folk att tro att jag talar mer tyska än jag gör, berättar han.

Tills vidare skriver Axel Ehnström sina låtar på engelska. Bland sina musikaliska förebilder nämner han Jimmy Webb och Brian Wilson. På senaste tiden har han också lyssnat mycket på inhemska artister.

– För att jag ska bli inspirerad ska texten vara bra och orden är ofta viktiga i finsk musik, säger han.

Verbalkonstnärer och starka individer inom andra områden, som brinner för vad de gör, utgör en annan inspirationskälla för Paradise Oskar. För tillfället skriver han nya låtar vid sidan om sina studier på Pop- och jazzkonservatoriet. Efter det planerar han att fortsätta vid någon högskola.

– Musiken är ett så pass djupt hav att det alltid finns något nytt att lära sig, säger han.

Länkar

Paradise Oskars hemsidor

Europahuset i Helsingfors

10:10-kampanjen för att minska växthusgasutsläpp

Barnklinikernas faddrar

Mer om artikelns tema

Veli Granö är ett av de stora namnen inom finsk samtidskonst. Hans filmer och bilder är ofta halvdokumentära och gemensamt för dem är att de suger in åskådaren.

En kvinna i en glittrande 1970-talsjacka svajar sakta framför kameran. Bakom henne lyser en stark lampa, som träffar tittaren rakt i ögonen. Kvinnan, till hälften ängel, till hälften Abba-Agnetha, talar och gestikulerar, men inte ett ljud kommer fram.

Stumfilmen Stigen till Quays hus (2000) är ett av verken i Granös utställning som man för tillfället kan bekanta sig med på Åbo konstmuseum. Senare i höst kommer den svenska konstpubliken att få ta del av samlingen, delvis tack vare projektet Museums in Motion.

Konstmuseerna förenade sina krafter

Allt började för tre år sedan då konstmuseerna i Åbo och Malmö förenade sina krafter med Estlands konstmuseer (KUMU Konstmuseum) i Tallinn. Tanken var att så många konstälskare som möjligt skulle få njuta av deras unika samlingar.

Resultatet blev ett gemensamt projekt som varade fram till år 2010. I praktiken gick det ut på att museerna bytte utställningar sinsemellan utan att betala dyra utställningsavgifter.

– Samlingarna är vår mest värdefulla valuta, säger Kari Immonen, museichef på Åbo konstmuseum och initiativtagare till projektet.

Under två års tid presenterade museerna utställningar med verk ur varandras samlingar. Åbo konstmuseum fungerade som projektets ledare.

Immonen berättar att man valde ut de bästa produkterna på vart och ett av museerna. För Åbos del blev det samlingen Finsk Guldålderskonst. Malmö Konstmuseum bjöd på nordisk samtidskonst med samlingen I Love Malmö, medan Estlands konstmuseer lånade ut samlingen Under de Röda Fanorna – Konst från Stalins tid.

Samarbetet fortsätter

Samlingarna var inte det enda som rörde sig mellan museerna. Informationsutbytet mellan fackfolk i konstmuseibranschen utgjorde en viktig del av projektet.

– Vi lärde oss mycket av varandra. På KUMU Konstmuseum använder de sig till exempel av utmärkta museipedagogiska metoder, säger Kari Immonen.

Museipersonalen på de olika museerna hörde praktiskt taget till samma arbetskollektiv under de år projektet pågick och många av dem blev goda vänner sinsemellan. Dessutom ordnades seminarier och verkstäder.

Projektstödet på 200 000 euro från Europeiska kommissionen spelade en central roll.

– Utan EU-finansieringen hade vi inte kunnat sätta ihop så här omfattande programhelheter, säger Immonen.

Han är nöjd med resultatet av projektet och säger att en fortsättning kunde komma  i  fråga. Man kunde till exempel utvidga samarbetet till att omfatta kompetensutbildning. EU kunde också utveckla praktiska hjälpmedel som skulle underlätta letandet efter samarbetspartners i andra länder.

– När de ekonomiska resurserna är begränsade är samarbete det enda sättet att hålla samlingarna i rörelse, säger Immonen.

Konsten har hittat sin publik

Museums in Motion har varit ett stort och tungt projekt, men arbetet har burit god frukt. I Åbo formligen spirar konsten. Året som kulturhuvudstad har satt sprätt på kulturlivet i vår forna huvudstad. I början av augusti hade över 32 000 personer besökt Åbo konstmuseum. Det här är ungefär lika många besökare som museet brukar ha på ett år.

Samarbetsprojektet har också bidragit till att öka konstmuseernas popularitet, åtminstone tillfälligt, i alla tre länderna.

– Konsten från sovjettiden lockade många besökare och väckte mycket känslor både i Sverige och i Finland. I KUMU var Guldålderskonsten den mest populära utställningen dittills, säger Immonen.

I Love Malmö-utställningen gjorde igen intryck på professionella konstnärer och designer.

Projektet har också lett till positiva följder på längre sikt. Museums in Motion har fördjupat samarbetet mellan museerna och samlingarna fortsätter att röra sig. Veli Granös utställning flyttar till Malmö i september och Åbo konstmuseum tar emot en ny utställning från Malmö i början av år 2012.

Länkar:

Åbo konstmuseum
Malmö Konstmuseum
http://www.malmo.se/konstmuseum
KUMU konstmuseum
Veli Granö

Mer om artikelns tema

Via det EU-finansierade projektet Doing2learn, som koordinerats av Finlands svenska Marthaförbund, har en grupp kvinnor över femtio fått möjligheten att dela med sig av sin praktiska kunskap om till exempel matlagning och handarbete. Samtidigt har de själva fått lära sig nya färdigheter.

Projektet avslutades i november och marthorna håller som bäst på med slutrapporten. Det är mycket byråkrati men förbundsdirektören Christel Raunio anser att det är mödan värt.

– Mycket av den verksamhet vi har skulle inte vara möjlig utan projektfinansiering, säger hon.

Nya kunskaper och stärkt självförtroende

Under de två åren som Doing2learn varade fick ett femtiotal kvinnor från sex olika länder lära sig att använda datorer, filma och sprida sitt eget kunnande över nätet. Videorna hittas på Marthaförbundets sidor.

Christel Raunio är mycket nöjd med hur projektet utfallit. Förutom nya färdigheter har deltagarna fått ett stärkt självförtroende på köpet.

– Kvinnor som trott att de inte klarar det har vågat stiga upp och tala. Det här är speciellt bra för oss blyga finländare, säger hon.

Målsättningen att främja livslångt lärande genom mentorskap och nätverkande har överlag uppnåtts väl. Deltagarna har fört vidare något som är värdefullt för sin kultur, samtidigt som de fått ta del av andras kulturer. Videoklippen har dessutom lockat många yngre personer till Marthaförbundets nätsidor.

Stort projekt för liten förening

Finlands svenska Marthaförbund har en gedigen erfarenhet av projektarbete och vuxenutbildning. Precis som i många andra föreningar är en stor del av Marthaförbundets verksamhet bunden till olika projekt. Statsandelarna uppgår till endast 30 procent, vilket innebär att de måste söka finansiering annanstans. Här kommer EU in i bilden, som en bland många finansiärer.

Doing2learn inleder ett nytt kapitel i Marthaförbundets historia när det gäller större Grundtvig-projekt.

– När vårt projekt godkändes, var det bara ett till i Finland som fick pengar och det var en högskola, säger Christel Raunio.

En av orsakerna till att en kvinnoförening från lilla Svenskfinland tilldelats den ansvarsfulla uppgiften är att marthorna gjort väl ifrån sig i tidigare projekt. EU-finansiärerna är inte ensamma om den åsikten. Det strömmar redan in förfrågningar till Marthaförbundet från länder som letar efter en pålitlig samarbetspartner.

Doing2learn har inneburit att marthornas projektgrupp fått åka runt en del inom Europa. Christel Raunio anser ändå att de har rest förhållandevis lite med tanke på projektets omfattning. Hon poängterar vikten i att träffas ansikte mot ansikte.

– Det krävs personlig kontakt för att projektet ska upplevas som verkligt, säger hon.

Gemenskapen starkare än skillnaderna

Trots att Finlands svenska Marthaförbund i första hand arbetar i Svenskfinland har samarbete på ett internationellt plan sin givna plats i föreningskulturen. Sedan slutet av 1990-talet driver förbundet ett samarbetsprojekt i Lettland och tidigare har marthorna bland annat hjälpt till att upprätta barnhem i Sri Lanka.

Inom Doing2learn har samarbetspartnerna varit Bangor University i Wales, det franska konsultföretaget cocoate.com, ungdomsföreningen CVC i Slovakien, kvinnoföreningen ApoWeR i Rumänien samt det italienska andelslaget Cramars, som specialiserat sig på sociala frågor. Gemensamt för dem alla är engagemanget i att utveckla nya metoder för vuxenutbildning.

Intresset blir större

Christel Raunio beskriver samarbetet som givande. Även om projektet lyckats väl, finns det emellertid alltid saker man kunde göra bättre.

– Med tanke på framtiden måste vi fundera på hur vi kunde få med flera deltagare. Nästa gång tror jag intresset är ännu större, säger Christel Raunio.

Kulturskillnader mellan samarbetspartnerna har kommit fram i kommunikationen och i sättet att förhålla sig till rapporter. Känslan av systerskap, oberoende av kulturell bakgrund, har ändå varit mycket mer påtaglig än olikheterna.

– Visst finns det vissa skillnader, men i det stora hela är vi ganska lika, säger Christel Raunio.

Länkar

Doing2learn

Finlands svenska Marthaförbund

Ett superaktivt år. Det är vad Niklas Piiparinen förutspår för år 2011. Han hör till de omkring 25 procent av EU-medborgarna som sysslar med volontärarbete.

I mars startade Finlands Ungdomssamarbete Allianssi en kampanj i syfte att aktivera de finländare som ännu inte är volontärer. Utmaningskampanjen är ett verktyg i förverkligandet av Europaåret för frivilligarbete.

Avsikten är att lyfta fram volontärverksamhetens mångfald och hitta nya frivilliga. Allianssi hjälper till att para ihop intresserade frivilligarbetare med lämpliga organisationer.

Sociologistuderanden Niklas Piiparinen behöver inte uppmanas till att dra sitt strå till stacken. Sedan han aktiverade sig för fem år sedan har han hunnit arbeta för bland annat mänskliga rättigheter, djurens rättigheter, miljön och freden. Han innehar många förtroendeuppdrag och har länge varit politiskt aktiv.

– I ett skede ägnade jag alldeles för mycket tid åt frivilligarbete, men nu jag har lugnat ner mig lite, säger han.

I dag lägger han ut omkring 1–2 timmar per dag på frivilligverksamhet, men arbetsmängden kan emellanåt uppgå till 20 timmar i veckan.

Givande och lärorikt arbete

Ungefär samtidigt som utmaningskampanjen körde igång valdes Niklas Piiparinen till ordförande för Veganförbundet, en organisation som delar ut information om vegetarianism. Piiparinen sökte posten, eftersom han hade många förslag på hur man kunde utveckla verksamheten.

– Jag ville bli ordförande för att få ett socialt tryck att förverkliga mina idéer, säger han.

En av hans viktigaste målsättningar är att öka förbundets synlighet både i sociala medier och runtom i landet, något den nya styrelsen kommit väl igång med.  Överlag tycker han att det mest givande med frivilligarbetet är att se att saker och ting går framåt. Samtidigt har jobbet som volontär medfört en hel del positiva bieffekter.

– Man träffar trevliga människor och får information och kunskap om en massa olika saker.

Niklas Piiparinen anser att det är bra med ett temaår då man uppmuntrar folk till frivilligarbete. Däremot ser han det som ett hot om uppgifter som samhället borde ha hand om skjuts över på volontärer.

– Att till exempel sköta sin gamla mamma hemma är värdefullt arbete i sig. Det ska inte betraktas bara som en inbesparning, säger han.

Från klicktivism till Gandhi

För personer som skulle vilja delta i Frivilligåret, men inte riktigt vet hur de ska komma igång, lönar det sig att ta en titt på Allianssis nätsidor. På webbsajten tuntitili.fi hittar man information om olika sorts föreningar som vill ha volontärer. När man hittat en organisation, som verkar lämplig, fyller man i sina kontaktuppgifter och ett löfte på hur många timmar man är beredd att lägg ut på verksamheten.

Det här är ett bra sätt att inleda sin karriär som volontär och det är ingen skam i att börja försiktigt.

– Man kan ge pengar till verksamheten eller syssla med klicktivism, till exempel genom att gilla saker på Facebook. Dessutom kan man alltid komma fram och säga att ”det är bra det ni håller på med”, säger Niklas Piiparinen.

När många människor jobbar tillsammans för ett gemensamt mål, finns det nästan ingen gräns för vad man kan uppnå. Niklas Piiparinen nämner Gandhis idoga arbete för Indiens självständighet som en storartad förebild. Alla de personer som med fredfulla metoder går till uppror mot förtryckande regimer i arabvärlden, kan tjäna som ett färskare exempel på samma fenomen.

Gandhi uppmanade folk att själva vara den förändring de vill se i världen. Det här är en princip som många frivilligarbetare följer än i dag och i längden kan det vara mycket givande.

– I bästa fall får man vara en del av förändringen, säger Niklas Piiparinen.

Länkar

Europaåret för frivilligarbete
Finlands Ungdomssamarbete Allianssi
Veganförbundet

Mer om artikelns tema

Europeisk volontärtjänst (EVS) är EU:s eget volontärprogram för unga vuxna. Via programmet kan man söka sig både till andra EU-länder och till partnerskapsländer runtom i världen.

Saara Luoma, 24, studerar världspolitik vid Helsingfors universitet och är speciellt intresserad av freds- och konfliktforskning. Via EVS kunde hon bekanta sig med vardagen i en av världens konflikthärdar. Volontärarbetet förde henne till Västbanken, som ockuperas av Israel.

Tillträdet till EVS-programmet krävde gedigen erfarenhet av frivilligarbete i Finland. Luoma har i nio år varit aktiv inom Helsingfors KFUM som lägerledare, hjälpledare och klubbsekreterare.

– Via KFUM:s världsomspännande nätverk var det lätt att leta fram ett intressant och lämpligt projekt att delta i. Jag avtalade själv om arbetsplatsen, men i ansökningsprocessen behövdes bakgrundsstöd från KFUM, berättar Luoma.

Olivträd för småbrukare

Saara Luoma tillbringade sin tre månader långa volontärperiod i den lilla staden Beit Sahur. Hon deltog i ett program där lokala jordbrukare fick hjälp att plantera olivträd. Hennes ansvarsområde bestod i att fotografera och rapportera för KFUM:s webbsidor och tidningar. Hon skrev också artiklar för andra finländska tidningar om sina erfarenheter.

På Västbanken gällde det att lära sig många praktiska saker. Lokala KFUM-anställda och frivilliga hjälpte Luoma att få grepp om hur man färdas och gör matuppköp. De berättade också om lokala sedvänjor.

– Det var inspirerande att lära sig grunderna i arabiska. På kontoret och till och med i köerna till den israeliska arméns kontroller kunde jag öva allt jag hade lärt mig.

Värdefull erfarenhet från konfliktområde

Tack vare EVS-perioden kunde Saara Luoma själv bilda sig en uppfattning om konflikten utgående från det hon såg och hörde.

– Dessutom fick jag en inblick i vardagen i en annorlunda kultur och politisk situation.

Volontärtiden krävde en stor dos initiativkraft.

– Man måste fråga vad man kan göra och speciellt bjuda ut sina egna idéer kring på vilket sätt man kan vara aktiv.

Luomas EVS-period inföll i början av 2009. Senare återvände hon till Mellanöstern på ett resestipendium som universitetet hade beviljat. I höstas sände Kyrkans Utlandshjälp henne till Västbanken som människorättsobservatör.

– Volontärarbetet var det första steget på vägen mot allt mera krävande arbetsuppgifter.

CIMO behandlar ansökningarna

I Finland administreras EVS-programmet av Centret för internationell mobilitet och internationellt samarbete CIMO. I fjol åkte över 50 finländska unga iväg för att arbeta som volontärer.

Enligt CIMO:s programsakkunniga Terhi Liintola är arbete bland barn och unga, kultur samt miljövård de populäraste temana. I fjol var Grekland målet för den största skaran av finländska volontärer.

Volontärtjänsten har två målgrupper. Den första består av unga som i likhet med Saara Luoma är aktiva inom en organisation med kopplingar till den sändande organisationen.

Den andra målgruppen är unga som inte har någon tidigare internationell erfarenhet eller som är i svagare ställning än andra på grund av till exempel arbetslöshet. De kan sändas ut av exempelvis en ungdomsverkstad eller hemkommunens ungdomsväsende.

– Volontärtjänsten ger värdefull arbetserfarenhet, språkkunskaper och självförtroende. Erfarenheten utomlands kan leda till att framtidsplanerna klarnar, påpekar Liintola.

Nästan 100 EVS-volontärer anlände till Finland i fjol. De arbetade främst inom olika kommuners ungdomsväsende och i ungdomsorganisationer. EVS-ungdomarna kom framför allt från Spanien och Frankrike, där ungdomsarbetslösheten är hög.

Länkar

Kommissionens EVS-sidor
CIMO:s EVS-sidor

Mer om artikelns teman

För ett par år sedan inleddes byggavfallsprojektet Cirkulera! för att få ordning på avfallshanteringen i västra Nyland. Projektets ledare Piia Nordström berättar att byggavfallet är en fråga som ingen riktigt tagit ansvar för.

– Byggavfall är svårt att utnyttja och skapar stora kostnader för den som äger avfallet, säger hon.

Okunskap och ovilja att betala avfallsavgifter gör att många byggare väljer att dumpa sitt skrot på olagliga platser i stället för att föra det till ändamålsenliga avfallsstationer. Miljövårdstjänstemännen uppfattar det här som ett seriöst miljöproblem och det var på initiativ av dem som Cirkulera! kom till.

Piia Nordström anser att det spill som uppstår vid byggen inte är mer märkvärdigt än annat avfall.

– Byggavfall är styrox, trä, plast, metall med mera. Varför har man tagit i bruk en sådan här term bakom vilken man kan gömma sig och förvandla materialen till ”svårhanterligt byggavfall”? undrar hon.

Råd för byggare

Cirkulera! har hittills lyckats hålla sin tidtabell. Nätsidorna och största delen av informationsmaterialet är redan färdiga. Projektet har bland annat gett ut en guide för husrivning och en guide för byggare är under arbete. Verksamhetsperioden sträcker sig till år 2012 och under de återstående åren kommer man att koncentrera sig på att få budskapet att gå fram.

Projektet utförs i samarbete mellan städerna Raseborg och Hangö, kommunerna Sjundeå och Ingå, avfallsbolagen Rosk’n Roll och Lassila & Tikanoja samt Yrkeshögskolan Novia, som koordinerar det hela. Verksamheten får EU-stöd via Leader-aktionsgruppen Pomoväst rf.

Målet med avfallsprojektet är att förenhetliga övervaknings- och rådgivningsmetoderna för byggavfall. Dessutom försöker man reda ut hur man kan motivera byggare och rivare att sortera avfallet på rätt sätt.

Sortering lönar sig

En viktig målsättning är att få byggarna att förstå varför det är viktigt att återvinna avfallet och på vilket vis det kan vara kostnadseffektivt. Rivningsavfall är dyrast, eftersom man betalar för avfallet enligt vikt.

– Genom sortering kan man dra ner på avfallsavgifterna, säger Piia Nordström.

Sorteringen kan också erbjuda affärsmöjligheter för andra företag. Från rivningshus kan man ta till vara fönster, dörrar, kakelugnar och andra delar som kan återanvändas som sådana. Tegel går också att använda på nytt och metalldelar kan smältas ner till ny metallråvara.

Vid nybyggen uppstår mycket förpackningsavfall. Pappen kan föras till pappinsamlingen och plasten kan utnyttjas för att skydda byggmaterialen mot väder och vind, innan den förs till förbränning i form av energiavfall.

Redan nu finns det flera företag som har specialiserat sig på att återvinna returmaterial. Kuusankoski Oy återvinner metall och Paperinkeräys Oy ägnar sig åt återvinning av papper, papp och kartong medan Byggnadsapoteket i Raseborg förmedlar användbara byggnadsdelar för äldre byggnader.

Europeiskt samarbete en möjlighet

Cirkulera! har fått ett stöd på 70 procent av helhetsbudgeten på omkring 110 000 euro. 45 procent av projektets finansiering kommer från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling EJFLU och 35 procent från staten. Regionens kommuner står för den återstående andelen.

Sysselsättningsaspekten är en av de bidragande orsakerna till att Cirkulera! har beviljats EU-finansiering.

– Det här är ett projekt som hittar nya metoder för hur man kan använda byggavfall. Det är miljömässigt viktigt och kan skapa en hel massa nya arbetsplatser, säger Gunilla Wasström, verksamhetsledare för Pomoväst, en av de Leader-aktionsgrupper som grundats för att utveckla landsbygden genom att stöda allmännyttiga projekt.

Sammanlagt finns det 55 Leader-grupper i Fastlandsfinland. Wasström berättar att det finns möjligheter till kollaboration med andra aktionsgrupper i Europa.

– Vi har haft samarbete med en Leader-grupp i Sverige. Projektaktörerna kan också vara i kontakt direkt, säger hon.

Under programperioden 2007–2013 har Pomoväst cirka 4 miljoner euro att dela ut i Västnyland. Vid det här laget har ungefär hälften används. Som bäst letar man efter nya projektidéer. Gunilla Wasström uppmuntrar folk att ansöka.

– Det finns ännu pengar kvar att göra allt möjligt med! säger hon.

Länkar

Cirkulera!-projektet
Pomoväst rf
Leader-verksamhet

Mer om artikelns teman

COMBAT-projektet, som omfattar Helsingfors, Stockholm, Riga och Tallinn, ingår som en del av borgmästaravtalet. Samarbetsinitiativet har hunnit halvvägs in i projektperioden och alla städerna har lyckats utarbeta egna åtgärdsplaner för hållbar utveckling, vilket är en av de centrala målsättningarna.

– Oberoende av COMBAT skulle vi ha gjort upp ett program för hållbar energianvändning. Projektet har erbjudit hjälp och stöd i att föra det framåt, säger Katri Kuusinen, ledande energiexpert vid byggnadskontoret i Helsingfors.

Byggnadskontoret koordinerar arbetet i Finland i samarbete med Helsingfors stads miljöcentral.

Under det första året har projektet fokuserat på förberedandet av åtgärdsplanerna och satsat på informationsgången inom stadsorganisationerna. Under år 2011 kommer man att lägga större vikt vid informerandet till medborgare och medborgarorganisationer.

– I mars ordnar vi en energidag i samband med Earth Hour. Vi har också planer på att arrangera verkstäder tillsammans med föreningar och andra som verkar på fältet, berättar Kuusinen.

EU största finansiären

Största delen av finansieringen kommer via EU-programmet Central Baltic Interreg IV A. I Helsingfors och Stockholm utgör andelen 75 procent, i Riga och Tallinn 85 procent. Egentliga Finlands förbund, som administrerar statens motfinansiering, står för 17,5 procent av kostnaderna. Resten betalas av Helsingfors stad.

– I praktiken är stadens andel ändå större. Anvisningarna för hurdana kostnader som godkänns inom projektet är väldigt strikt begränsade, säger Katri Kuusinen.

Var och en av städerna har sina egna ansvarsområden. Helsingfors stad ansvarar för jämförelsen av åtgärdsplanerna, vilket är en stor uppgift. I april kommer nämligen COMBAT-städerna att presentera sina slutsatser på EU:s hållbara energivecka Sustainable Energy Week i Bryssel.

En viktig tanke bakom samarbetet är att de olika parterna ska kunna dela med sig av sin kunskap och dra nytta av de andra Östersjöländernas starka sidor.

– Via våra samarbetsstäder har vi lärt oss att bättre locka med privatpersoner, till exempel genom att ordna energidagar. Dessutom har vi fått modeller för hur man kan förbättra samarbetet med lokala företag, berättar Kuusinen.

Viktigt att hushåll hittar info

I augusti inleddes ett Helsingforsdrivet projekt som går ut på att ge nio privathushåll energirådgivning. Målet är att skaffa information om vilken typs råd och uppgifter hushållen behöver.

– Det här är något ingen av de andra städerna har i det här projektet. Meningen är att de ska få ta del av våra erfarenheter, säger Kuusinen.

Informationen kommer senare att vara tillgänglig för konsumenterna på Ilmasto.info.

Eftersom Helsingfors stad förorsakar endast 14 procent av utsläppen inom stadsområdet, är det viktigt att också engagera andra instanser i energisparandet.

– Vi kan inte befalla bolag och privatpersoner att agera miljövänligt men vi kan uppmuntra och motivera dem att delta genom att föregå med gott exempel, berättar Kuusinen.

Länkar

COMBAT-projektet

Mer on artikelns teman

Den ser faktiskt lite ut som en myra där den kravlar sig fram över bruten is. Med sin midjestyrning skiljer sig den nya hydrokoptern, som företaget Arctic Ant har utvecklat med stöd av Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF), från tidigare modeller.

Hydrokoptern är ett menföresfordon som lämpar sig för träskmarker och vinterbruk i skärgården. I Finland utnyttjas hydrokoptrarna främst av statliga inrättningar som lotsar, sjöbevakningen och räddningsverket.

– Hydrokoptern är avsedd för yrkesbruk. Det är få privatpersoner som är villiga att betala för den, säger Glenn Fagerudd som arbetat på den nya modellen sedan år 2007.

En ny hydrokopter kostar över 100 000 euro.

Hydrokopterprojektet är ett av de sammanlagt 150 produktutvecklingsjobb som får pengar via Västra Finlands ERUF-program, vilket omfattar landskapen Södra Österbotten, Mellersta Finland, Birkaland, Österbotten och Satakunta. Målet är att med hjälp av EU-programmet utveckla Västra Finland till en internationellt och nationellt attraktiv helhet med utgångspunkt i regionens egna styrkor.

Programmet strävar efter att främja den ekonomiska utvecklingen och öka antalet arbetsplatser och företag i trakten, så att de uppgår till 9 800 respektive 2 000. Tanken är också att stödet ska stärka företagarnas konkurrensförutsättningar.

En tystare och rörligare modell

Företagaren Glenn Fagerudd vet vad han sysslar med. Han utvecklade sin första hydrokopter redan för tio år sedan. Innan dess hade han hunnit skaffa sig erfarenhet av fordonet genom att arbeta som båtförare på Finnpilot, där han fortsättningsvis är anställd.

– Den hydrokopter vi körde med för 15 år sedan hade sett likadan ut i 30 år. Det var det som fick mig att börja fundera, säger han.

Tanken på att bygga en ny hydrokopter föddes ur behovet att uppdatera den tidigare versionen. På tio år har Fagerudd kunnat observera vilka saker som kunde förbättras i den gamla modellen och samla in idéer från fältet.

– Vi tillverkade 20 stycken av den gamla modellen. Man kan inte byta modell varje år, säger han.

Hydrokoptern drivs med hjälp av en luftpropeller. Eftersom den nya modellen är midjestyrd kräver propellern inte lika mycket gas som tidigare.

Själva fartygskroppen är indelad i tre delar som länkas samman med hjälp av leder. På det här viset isoleras passagerarutrymmet från motorutrymmet, vilket gör att färden blir tystare.  Med tanke på att hydrokoptrar används för bland annat sjuktransport i skärgården är det här en betydande förbättring.

Recessionen förlängde projektet

Hydrokopterprojektet skulle ursprungligen ha avslutats i april 2011. Lågkonjunkturen har emellertid gjort att det dragit ut på tiden med ett år.

– Recessionen lämnade en liten fläck, men utsikterna för företaget är goda. Ordentligt över hälften av projektet har redan förverkligats. Vi har betalat ut 75 procent av det beviljade understödet, säger företagsanalytikern Sakari Louke på Närings-, trafik- och miljöcentralen i Österbotten.

Utvecklingsprogrammet Design start har utnyttjats i utformandet av hydrokoptern. Via ELY-centralen har projektet också fått beredningsfinansiering för att preliminärt kartlägga exportmarknaderna.

Louke beskriver projektet som krävande och ganska kostsamt i förhållande till företagets storlek.

– Några år är en kort tid för att utveckla en hydrokopter. På den inhemska marknaden finns det ett par andra företag som tillverkar hydrokoptrar men konkurrensen är relativt liten, säger han.

Om ett par månader kommer den nyaste hydrokopterversionen att vara färdig och Arctic Ant har redan fått ett par beställningar. De första kunderna är Pohjolan Voima och Finnpilot.

Glenn Fagerudd har också planer på att utvidga marknaden till Sverige och till Ryssland. Hittills har han sålt ett exemplar av den gamla modellen till Sverige, men Ryssland är ännu jungfrulig mark.

Länkar

Arctic Ant

Mer om artikelns teman